För ganska exakt ett år sedan tillbringade jag den första juliveckan i Paris, för diverse invigningsaktiviteter för det då franska ordförandeskapet i EU. President Sarkozy tog emot i Elyséepalatset och tog i hand, och fullständigt sprudlade av energi. Eiffeltornet hade fått särskild belysning, grandiosa måltider och viner visades upp för gästerna liksom en nästan överdrivet ambitiös fransk agenda med mycket försvarssamarbete och jordbruksstöd på. Sen gick Ryssland in i Georgien och Lehman brothers i konkurs, och än i dag är det krishantering som dominerar agendan.
I dag besöker Sarkozy Stockholm, det skulle han ha gjort 2 juni men ställde då in i affekt. Även i dag mullrar åskmolnen, men jag hoppas orosmolnen håller sig just till vädret och inte ska ses som politiska. Vi har nämligen en del att tala om, och mycket mer gemensamt än man ibland tror ibland i debatten. Vi tycker lite olika om barn i politiken, om jordbruksstöd, delar av ekonomin och Turkiet, men inte oöverstigligt mycket. Och när franska företrädare talar om Europas styrka, "Puissance", som i Svenska Dagbladet i dag, så handlar det mest om att använda EU i världen. Och det vill ju vi ocksp. För fred och frihet, för ledarskap i klimatfrågan och för fler och nya jobb efter krisen. Får se i dag om den franska energin är förnybar och användbar. Jag tror på båda.
Bienvenu à Stockholm!
fredag 3 juli 2009
Bienvenu chez nous, Zarkozy!
Etiketter:
Nicolas Sarkozy
Upplagd av
Anna Kinberg Batra
kl.
10:47
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar