Dagens EU-nämnd: ordförandeskifte, krissamtal och en liten språkstrid

I dag hade vi EU-nämnd med statsministern, inför det extra möte med stats- och regeringscheferna som nye valde ordföranden van Rompuy kallat till på torsdag. Och kanske var vi lite avslagna allihop - det var i alla fall svårt att få igång samma glöd som inför tex det svenskledda stora toppmötet i december, med både fördrag och klimat liggande på förhandlingsbordet.

Nu ska ett extra toppmöte på torsdag diskutera just krisen, klimatet och även Haiti, men det bör bli ekonomin, tillväxten och konkurrenskraften som tar mest utrymme. EU är ju officiellt och enhälligt förespråkare av en stark och konkurrenskraftig ekonomi, men flera av dess medlemmar agerar de facto emot just det målet, genom tex förslag på bidrag och tullar och genom att sköta statsfinanserna mycket mindre ansvarigt än vi.

Sveriges riksdagspartier är ganska överens i sak om vikten av frihandel och budgetöversyn, och då blir det ju inte så het politisk debatt. Dagens stora frågor, mätt i taletid och engagemang, blev i stället ett bakgrundspapper som inte fanns på svenska (det gör de oftast inte) och hur man ska tolka välvilliga men vaga ord om konkurrenskraft. "Eurobabbel", föreslog miljöpartisten. Hoppas toppmötet ger oss mindre sånt och lite mer bra riktning. Öppen och uppåt, helst.

Ur hetluften till ... i morgon tisdag!?

Nu har jag snart frågat alla jag känner som också jobbade intensivt med ordförandeskapet om de lider av det som i EU-korridorerna kallas "post-presidency depression". Alla mina kollegor från andra länder frågade mig samma sak.

Men jag har inte hittat någon depression någonstans hittills. Tjänstemännen har hunnit vila ut och tycker nog det är skönt med lite normalhögt tempo i stället för höstens torktumlare, och politikerna laddar ju om och upp inför valrörelsen i ungefär samma takt som i höstas men med lite annat fokus. Den känsla som möjligen infinner sig just nu, och som jag kände på mötet i Madrid, är glädje när kollegorna från andra länder berömmer oss för ett väl genomfört ordförandeskap och frihet att själva börja driva frågor skarpare igen. Det behövs, för risken för protektionism och lägre tempo i klimatfrågan är inte mindre nu än före jul.

Så Reinfeldt kan nog se fram emot en del jobb på torsdagens extra EU-toppmöte i Bryssel, och har en viktig uppgift som tung och etablerad ledare i en krets där ett antal olika agendor cirkulerar just nu. I morgon tisdag samråder vi med statsministern i EU-nämnden inför toppmötet, kom dit själv om du vill eller följ det på SVT.

Småsvettigt i Spanien

Denna vecka träffas alla EU-nämnds-ordföranden i den spanska huvudstaden, där den nye EU-ordföranden börjat springa i en ordentlig uppförsbacke. Premiärminister Zapatero, han till vänster här, lär enligt det elaka skvallret ha sagt att hans mål med ordförandeskapet är att komma på bild med Obama. Men den här bilden är tagen vid något slags frukostmöte i Washington, inte vid ett stort EU-USA-toppmöte som Zapatero hade planerat. Det har Obama nämligen hoppat av, och skyller på EUs oklara roller med Lissabonfördraget.

Obama behövde nog en ursäkt därhemma för att slippa åka till Europa, men i en bra fungerande värld skulle han ha prioriterat oss högre oavsett ordförandeskap.

Och det, alltså att säkra och helst stärka EU:s position i världen, är en av utmaningarna för EU just nu. För både Zapatero, valde EU-ordföranden van Rompuy och oss andra. Det diskuterar vi med utrikesminister Moratino i dag här på mötet.

Men Zapatero, som vi träffar på nästa möte i maj, är i uppförsbacke hemma också, med underskott över 11 procent och över fyra miljoner arbetslösa. Som inte blir mycket gladare av något foto med Obama. Lissabonfördraget innebär en mindre tydlig roll för statsministern i ordförandelandet, och är han i sånt här blåsväder på hemmaplan är frågan vad Zapatero orkar göra av sitt halvår i världspolitiken. Med det här utgångsläget borde det bara kunna bli bättre.

Gravid-minister-debatt - nu på Newsmill

I dag skriver jag på Newsmill om konsten, och svårigheten, att kombinera familj och karriär, apropå Birgitta Ohlsson. Man kan nämligen pussla ihop båda om man vill, det borde både män och kvinnor få göra även på hög nivå och jag tycker att Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund gör en insats för jämställdheten genom att utse henne till minister.